// du läser...

Special

Hajfensfiske för den oinvigde

NOAA-agent räknar konfiskerade fenor

En NOAA-agent räknar konfiskerade fenor. Foto: NOAA.

Eftersom hajfensfiske är en industri som kantas av många fula knep och skumma affärer lär det kanske bli en del skriverier om det här framöver, så jag tänkte att det kunde vara bra att få ner lite korta fakta svart på vitt så att alla kan hänga med i debatten. Så här ser det alltså ut idag…

  • Upp till 73 miljoner hajar dödas varje år för sina fenor enligt den senaste uppskattningen av experter som gjordes 2006. Somliga hävdar dock att det kan röra sig om många fler eftersom industrin i stort sett är helt oreglerad och okontrollerad i större delen av världen, och på grund av att det är extremt svårt för forskare att få tillgång till viktig (och följaktligen känslig) information från fiskerierna.
  • Det finns över 800 olika arter av hajar och rockor i släktet broskfiskar (Condrichthyes). I skrivande stund finns 67 av dem på IUCN:s röda lista över utrotningshotade eller kritiskt utrotningshotade arter. Bland dessa hittar vi till exempel vithajen, alla olika arter av hammarhaj och mantan. Ytterligare 114 arter tros ligga i riskzonen att bli utrotningshotade om inget görs. (Även rockor dödas för sina fenor och andra tveksamma ändamål.)
  • Kineserna är de uteslutande största konsumenterna av hajfenor. I Kina används fenorna till hajfenssoppa och traditionella kurer och påstås bland annat vara potenshöjande för män. Soppan är en stark statussymbol i landet och serveras ofta på stora fester och bröllop. Att Kinas ekonomi exploderat på senare år har lett till en större och rikare medelklass och därmed en mycket högre efterfrågan på hajfenor.
  • En populär metod för att fånga hajar (och även svärdfisk och tonfisk) är med så kallade långlinor. Dessa linor kan vara flera kilometer långa och på varje lina kan det sitta hundratals eller till och med tusentals krokar med bete. Denna typ av fiske är omdebatterat eftersom det ofta leder till en stor mängd oönskad bifångst, såsom havssköldpaddor, havsfåglar (som försöker komma åt betet) och unga fiskar som ännu inte nått könsmognad.
  • Efter att en haj dragits upp och dess fenor sågats av kastas hajen tillbaka i havet där den, oförmögen att simma, sjunker till botten och drunknar eller blir uppäten levande av mindre djur. (Om den inte hade tur nog att dö av chocken av att få sina fenor avsågade det vill säga.) Besättningen på båten maximerar på så sätt vinsten eftersom de får plats med många fler fenor utan de mycket mindre lönsamma kadavren. På några få platser i världen kräver regelverk att man tar i hamn ett mindre antal hela hajar tillsammans med fenorna, men huruvida reglerna följs i praktiken är en annan fråga.
  • Det är svårt, kostsamt och tidskrävande att begränsa fisket till de hajarter som det finns gott om i havet, så fiskerierna diskriminerar inte: alla hajar — oavsett ålder, storlek och art — fångas.
  • Under årets upplaga av FN:s CITES (2010), Convention on International Trade in Endangeres Species of Flora and Fauna, fanns åtta hajarter med på listan över utrotningshotade djur som behöver skyddas för att säkra överlevnaden hos arten. Samtliga av de åtta arterna blev utan beskydd. (Isbjörnar, nilkrokodiler och blåfenad tonfisk fanns också med på listan, men liksom hajarna ansågs även de få klara sig själva.)

Man uppskattar att hajar har funnits på jorden i över 400 miljoner år. De har regerat över världshaven i toppen av näringskedjan ända fram till modern tid. Men idag tyder mycket på att antalet stora fiskar i havet har minskat med så mycket som 80 eller 90 procent de senaste 100 åren. Om vi kastar om balansen i oceanernas känsliga ekosystem, som hajarna haft en huvudsaklig roll i utvecklingen av under loppet av miljoner år, hur länge kommer vi klara av att bära deras krona? Min gissning: knappast lika länge.

  • Fredrik

    Intressant läsning man halkade över! Siffror man inte hade koll på.

  • Malin helin

    Hur ser det ut nu idag, var är hajfensfisket olaglitg och var är det lagligt?

  • http://instruktoren.se Ville Frisk

    Hej Malin!

    Eftersom större delen av haven på vår planet räknas som internationella vatten som ingen bestämmer över (det finns bara riktlinjer att följa för de som vill) skulle man kortfattat kunna säga att hajfensfiske är ”lagligt” överallt, förutom i och runt de länder som har infört förbud mot att fiska haj och/eller att landa hajar och hajfenor i deras hamnar.

    Det finns faktiskt många länder som har någon form av lagstiftning när det kommer till att haj- och hajfensfiske, men det finns också många kryphål i dessa bestämmelser som ofta gör att fiskeflottorna kan fiska hajar på ett eller annat sätt i dessa länders vatten ändå.

    I lagarna för de flesta staterna i USA står till exempel att amerikanska fartyg inte får fiska haj, men det är tillåtet för utländska fartyg att både fiska i amerikanskt vatten och att landa hajar i flera amerikanska hamnar så länge fenorna sitter kvar på kroppen, så skär man helt enkelt av fenorna på land. Det finns dock några undantagsstater, Hawaii för att nämna en, där allt innehav av och handel med hajfenor är helt förbjudet.

    I EU har hajfensfiske i ”gemensamma vatten” varit förbjudet sedan 2003, men många länder fiskar hajar och deras fenor i sina ”egna” vatten som de ju bestämmer kring själva. Spanien och Portugal är två stora fiskeländer i Europa som rent generellt skiter i alla riktlinjer som finns när det kommer till fiske. Enligt Wikipedia är Spanien den största exportören av hajfenor i Europa, följt av bland andra Norge, England och Frankrike. Faktum är att en tredjedel av alla fenor som kommer till Hong Kong (i princip alla världens hajfenor hamnar i Hong Kong vid något tillfälle) kommer från Europa.

    På senare år har flera små önationer med stora marina tillgångar tagit ansvar och infört stränga lagar och straff för alla former av hajfiske. Bland andra Marshallöarna (som jag nyligen skrivit om), Bahamas, Maldiverna, Honduras och Palau. Men deras skyddsområden — om än väldigt stora på pappret då vi talar om tusentals kvadratkilometer — är ändå väldigt små jämfört med världens sammanlagda hav.

    Hoppas detta var ett någorlunda tillfredsställande svar. Tveka inte att fråga om du undrar något mer!

  • Malin Helin

    Tack för hjälpen. Mycket bra läsning, både texten ovan och svar! Skriver nämligen ett arbete om just detta.

  • Sofia Andersson

    Hej mycket användbar artikel för mitt arbete berörande ämnet. Men jag undrar hur påverkar hajfensfisket miljön?

  • http://instruktoren.se Ville Frisk

    Hej Sofia! Tack så mycket, jag är glad att kunna hjälpa till och blir ännu gladare att höra att du skriver ett arbete om hajfensfiske. Svaret på din fråga skulle kunna bli en helt ny artikel som fortsättning på denna med tanke på att jag berör den frågan i slutet av texten… Men jag ska försöka fatta mig kort. :)

    Hajfensfiske har förmodligen en enorm påverkan på miljön. Tyvärr kommer det nog att dröja ett tag innan vi ser effekterna av denna påverkan, och eftersom människor är envisa och giriga är det säkerligen redan för sent den dagen vi kan peka på hajfensfiske som en av de bidragande orsakerna till ett dött hav.

    Hajarna hör till de rovdjur som befinner sig i den absoluta toppen av näringskedjan. Eftersom de inte är särskilt kräsna och för enkelhetens skull äter det som det finns mest av, är det framförallt de som upprätthåller den känsliga balansen i havets ekosystem — ett ekosystem som utvecklats över miljontals år. Tar man bort hajarna kommer det skapa obalans i nästa länk i kedjan, och i nästa länk, och så vidare, ända ned till planktonet som befinner sig längst ner i näringskedjan.

    Nu råkar det vara så att ett visst plankton som finns längst ned i kedjan, så kallat fytoplankton eller växtplankton, fungerar precis så som träd gör på land. De omvandlar koldioxid till syre, och idag uppskattar man att fytoplankton tar hand om över 50 % av allt koldioxid som bildas på jorden. När balansen högre upp i kedjan rubbas kan två saker hända. Antingen försvinner alla djur som äter planktonet för att de blir uppätna av djur längre upp i kedjan, och planktonet får utrymme att föröka sig tills de har förbrukat all sin ”föda” (t.ex. mineraler och syror i vattnet) varpå alla plankton dör. Det andra alternativet är att allt plankton blir uppätet för att antalet fiskar som äter dem exploderar när andra arter längre upp i kedjan försvinner — den naturliga följden av att vi ätit upp alla de största fiskarna är naturligtvis att vi letar oss nedåt i näringskedjankedjan efter mat.

    Oavsett vilket av dessa två scenarion det blir, innebär detta att en betydande del av koldioxidhanteringen kommer att försvinna från planeten… och vi vet ju alla redan vart dramatiskt ökade halter av koldioxid leder! Nu är det naturligtvis så att allt inte står eller faller med just hajfensfiske, men i kombination med överfiske, skadliga fiskemetoder och klimatförändringar har det onekligen en alldeles för stor påverkan på havet för att vi ska kunna låta det fortsätta som det gör idag om vi har något intresse alls av att överleva de närmaste århundradena. Hoppas detta besvarar din fråga!