// du läser...

Nyheter

Åtta av nio fiskar utfiskade i Nordatlanten

Ajdå. En grupp forskare från universitetet i British Columbia i Kanada konstaterar i en ny studie att åtta niondelar (!) av fiskbestånden av populära matfiskar i Nordatlanten har försvunnit sedan år 1900. Det är bra mycket värre än man tidigare trott. Enligt rapporten har två tredjedelar av fisken fiskats upp bara under de senaste 50 åren.

Teamet som genomfört studien med Villy Christensen i spetsen har tittat på ekologiska system, terrängkartor över havsbottnen och fångstrapporter för att komma fram till summan av biomassan för fisken i Atlanten vid olika tillfällen under århundradet. Uta Bellion från Pew Institute som ligger bakom studien kallar Europas fiskehistoria för ”en tragisk berättelse.” Med siffror som dessa kan man inte annat än hålla med.

SVT Rapports artikel har några intressanta och viktiga poänger:

Ett problem som belyses genom rapporten är det faktum att fiskerinäringens egna mål kring hur man ska begränsa fisket så att nivåerna når ett önskvärt tillstånd är baserade på data från bara några decennier. Även om man vill gå tillbaka till den nivå som rådde exempelvis på 70-talet så ser man genom rapporten att världshaven var relativt utfiskade redan då.

År 1900 var medellängden på den torsk som fiskades i nordsjön mellan en och en och en halv meter, och åldern åtta till tio år. Idag är snittlängden 50 centimeter och dess ålder yngre än tre år.

1949 fångade man som mest blåfenad tonfisk av alla år i nordeuropa: 5 485 ton. Idag fångar man inga alls, fisket är stängt eftersom fisken är borta.

Snacka om dåliga nyheter. Men det kan ofta vara svårt för oss att föreställa sig omfattningen av problemet bara med statistik eftersom allt händer djupt ner i de mörka haven utom synhåll. Kanske kan den här inte alls särskilt upplyftande illustrationen som Information is Beautiful gjort åt The Guardian då hjälpa till att ge en bättre bild om vad vi har gjort med våra hav:

Fiskbestånd 1900/2000

Mer övertygelse än så om att vi måste göra allt i vår makt för att bevara våra befintliga bestånd och ta hand om dem på bästa möjliga sätt kan man väl knappast behöva?