En NOAA-agent räknar konfiskerade fenor. Foto: NOAA.

• Upp till 73 miljoner hajar dödas varje år för sina fenor enligt den senaste uppskattningen av experter som gjordes 2006. Somliga hävdar dock att det kan röra sig om många fler eftersom industrin i stort sett är helt oreglerad och okontrollerad i större delen av världen, och på grund av att det är extremt svårt för forskare att få tillgång till viktig (och följaktligen känslig) information från fiskerierna.
• Det finns över 800 olika arter av hajar och rockor i släktet broskfiskar (Condrichthyes). I skrivande stund finns 67 av dem på IUCN:s röda lista över utrotningshotade eller kritiskt utrotningshotade arter. Bland dessa hittar vi till exempel vithajen, alla olika arter av hammarhaj och mantan. Ytterligare 114 arter tros ligga i riskzonen att bli utrotningshotade om inget görs. (Även rockor dödas för sina fenor och andra tveksamma ändamål.)
• Kineserna är de uteslutande största konsumenterna av hajfenor. I Kina används fenorna till hajfenssoppa och traditionella kurer och påstås bland annat vara potenshöjande för män. Soppan är en stark statussymbol i landet och serveras ofta på stora fester och bröllop. Att Kinas ekonomi exploderat på senare år har lett till en större och rikare medelklass och därmed en mycket högre efterfrågan på hajfenor.
• En populär metod för att fånga hajar (och även svärdfisk och tonfisk) är med så kallade långlinor. Dessa linor kan vara flera kilometer långa och på varje lina kan det sitta hundratals eller till och med tusentals krokar med bete. Denna typ av fiske är omdebatterat eftersom det ofta leder till en stor mängd oönskad bifångst, såsom havssköldpaddor, havsfåglar (som försöker komma åt betet) och unga fiskar som ännu inte nått könsmognad.
• Efter att en haj dragits upp och dess fenor sågats av kastas hajen tillbaka i havet där den, oförmögen att simma, sjunker till botten och drunknar eller blir uppäten levande av mindre djur. (Om den inte hade tur nog att dö av chocken av att få sina fenor avsågade det vill säga.) Besättningen på båten maximerar på så sätt vinsten eftersom de får plats med många fler fenor utan de mycket mindre lönsamma kadavren. På några få platser i världen kräver regelverk att man tar i hamn ett mindre antal hela hajar tillsammans med fenorna, men huruvida reglerna följs i praktiken är en annan fråga.
• Det är svårt, kostsamt och tidskrävande att begränsa fisket till de hajarter som det finns gott om i havet, så fiskerierna diskriminerar inte: alla hajar — oavsett ålder, storlek och art — fångas.
• Under årets upplaga av FN:s CITES (2010), Convention on International Trade in Endangeres Species of Flora and Fauna, fanns åtta hajarter med på listan över utrotningshotade djur som behöver skyddas för att säkra överlevnaden hos arten. Samtliga av de åtta arterna blev utan beskydd. (Isbjörnar, nilkrokodiler och blåfenad tonfisk fanns också med på listan, men liksom hajarna ansågs även de få klara sig själva.)

Man uppskattar att hajar har funnits på jorden i över 400 miljoner år. De har regerat över världshaven i toppen av näringskedjan ända fram till modern tid. Men idag tyder mycket på att antalet stora fiskar i havet har minskat med så mycket som 80 eller 90 procent de senaste 100 åren. Om vi kastar om balansen i oceanernas känsliga ekosystem, som hajarna haft en huvudsaklig roll i utvecklingen av under loppet av miljoner år, hur länge kommer vi klara av att bära deras krona? Min gissning: knappast lika länge.