Våra sista dagar i Mexico spenderade vi i Tulum. Runt denna sömniga turiststad ligger en hel drös så kallade cenoter; det vill säga mer eller mindre djupa, vattenfyllda hål som bildats av att berggrunden rasat samman på grund av erosion från grundvattnet. I dessa hål finns grottsystem som formats av vattenflödet under loppet av tusen och åter tusen år. Det kunde vi naturligtvis inte missa.
Nu har vi redan hunnit komma hem till Sverige igen! På grund av dålig tillgång på tid och wi-fi blev det tyvärr inga fler uppdateringar från Mexico. Det vi fick uppleva när vi dök från Cozumel och senare i grottorna i Tulum var dock alldeles för häftigt för att inte berättas om, så låt oss börja med vår jakt på endemiska djur vid Cozumel.
Dagen då vi hyrde en golfbil på Isla Mujeres för att se oss omkring råkade vara den dagen då det regnade som allra mest under vår vistelse på ön. Skam den som ger sig sa vi, och trotsade det dåliga vädret för att bland annat kolla in ett ställe som arbetar för att bevara havssköldpaddorna.
Äntligen dags att återvända till havet! Efter att ha varit bannlyst från dykning i flera månader sedan jag lyckades skada min trumhinna i mars förra året kände jag mig nu tillräckligt säker på att den läkt ordentligt för att våga mig ned i vattnet igen under vår semester i Mexico. Det gick precis så bra som jag hade hoppats!
Sådärja! Efter att ha varit på resande fot i ett precis ett dygn sedan vi lämnade Stockholm anlände jag och mitt resesällskap, som består av min flickvän och tillika researrangör Caroline samt vår skyddsling Magnus, äntligen till Hotel Terracaribe i Cancún runt klockan elva lokal tid igår kväll.
Tre långa månader har nu gått sedan jag sist skrev någonting här i bloggen. Tre månader! Tiden försvann visst någonstans där i samband med att jag lämnade Sverige i slutet av januari för att spendera två månader i Thailand. Jag tänkte när jag åkte att jag skulle ha hur mycket tid som helst där på andra sidan jorden att skriva här på Instruktören. Så blev det visst inte.