Här förvarades de yngsta havssköldpaddorna. Längs väggarna fanns akvarier med andra djur som tillkommit som skyddslingar på anläggningen i utbildningssyfte, bland annat sjöhästar, humrar och en muräna.

Isla Mujeres är inte en särskilt stor ö, mindre än en kilometer bred och knappt en mil lång. När vi gav oss ut för att utforska den södra delen (staden är koncentrerad till öns norra spets) hade vi ställt in siktet på en sköldpaddsfarm som ligger en bit ned på den västra kusten. Den här farmen, kallad Estación de Investigación Pesquera, har legat här i drygt 20 år sedan den startades av en fiskare som oroades av det krympande antalet havssköldpaddor i området.

Orsaken till deras försvinnande var framförallt exploateringen av havssköldpaddornas värdefulla ägg — något som ju är alldeles för enkelt då de krälar upp på stränder för att lägga äggen och sedan är både för snälla och för långsamma på land för att kunna göra något åt saken när någon stjäl äggen från dem — men även överfiske (som skapar obalans i ekosystemet som de är en del av) och oansvarsfulla fiskemetoder bidrog, och bidrar fortfarande idag, till att decimera sköldpaddspopulationerna.

På den här farmen går arbetet till som så att man fångar in två vuxna sköldpaddor från havet och låter dem para sig med varandra på farmen. Honan lägger sedan sina ägg i ett näste på deras inhägnade strand, och därefter hjälper personalen till att ta hand om både föräldrar och ägg tills de kläcks och mamman lämnar de små åt sina öden. I stället för att då släppa ut ungarna i havet där de har mycket liten chans att överleva placeras de i en pool på farmen, och där får de bo tills de blir ungefär två år gamla och den mest kritiska perioden för deras överlevnad är över.

Sköldpaddorna får hålla till i olika pooler beroende på ålder, och även om det kanske inte verkar särskilt glassigt att spendera två år i badkar och stora plastbaljor kan man nog tänka sig att de hinner glömma den spartanska tillvaron under ett förhoppningsvis långt och bra liv i havet; något som de flesta av dem förmodligen inte hade fått annars!

Nu för tiden är det naturligtvis förbjudet att ta havssköldpaddornas ägg just här, men som i så många andra situationer då vi människor har struntat i konsekvenserna av våra handlingar kommer det att dröja många år till innan platser som den här inte behövs och man inte längre behöver se havssköldpaddorna som utrotningshotade!

Intressanta fakta om sköldpaddor:

• Sköldpaddor har funnits på jorden i över 200 miljoner år — bra mycket längre än dinosaurierna! Det finns idag sju olika arter av havssköldpaddor, och sex av dem anses vara utrotningshotade.
• En havssköldpadda uppskattas kunna leva i ungefär 80 år, men liksom deras landlevande motsvarigheter (som har fötter i stället för simfenor) kan de säkerligen bli äldre än så.
• De äter oftast sjögräs eller krabbor och andra skaldjur. Favoritfödan varierar mellan de olika arterna.

Vad kan man göra för att hjälpa dem?

• Besök och stöd platser som denna som arbetar för att bevara dem när du har möjlighet. Vårt besök kostade 30 pesos per person, alltså bara 15 kronor!
• Ät aldrig sköldpaddsägg, och uppmuntra där det är möjligt till att skydda områden där havssköldpaddor finns.
• Skräpa inte ned på stränder där havssköldpaddor kan tänkas lägga sina ägg. Instruktören tycker naturligtvis att man aldrig ska skräpa ned, varken på en strand eller någon annanstans!