// du läser...

Tävling

Vinn sex månader med Camino

CaminoHösten kryper sakta in över landet och så ruggigt som det har varit på sina ställen i Sverige de senaste dagarna råder ingen tvekan om att det nu är dags att lägga badkläderna på hyllan för i år och förbereda sig för regniga kvällar och varma kläder. Instruktören tycker om hösten (särskilt atmosfären den för med sig hit till i Stockholm) men skulle ändå vilja sprida lite ljus i mörkret, så vi bestämde oss för att lotta ut två prenumerationer á tre nummer av ekomagasinet Camino!

Vi råkade nämligen få med oss två mässerbjudanden (värde 99 kr) av denna fina tidning från Eco Now-mässan och kan inte komma på ett bättre sätt att låta dem komma till nytta än att ge bort dem. Prenumerationen gäller som sagt tre nummer under loppet av ett halvår (nytt nummer kommer ut varannan månad). Efter att man fått det tredje numret avslutas prenumerationen automatiskt, men man kan bli tillfrågad om man vill fortsätta för 269 kr/år.

Så här går det till: Skriv en kommentar till den här artikeln och se till att fylla i din e-postadress i fältet för den. I kommentaren skriver du om den senaste handlingen du gjort som du tycker bidrar till en bättre och/eller mer hållbar värld. Det kan vara något så enkelt som att du gick till återvinningen häromdagen! Den ena prenumerationen lottas sedan ut bland alla som kommenterar, och den andra går till han eller hon som berättar om den mest inspirerande handlingen.

Tävlingen pågår i en vecka från publiceringen av denna artikel, till och med onsdagen den 22 september. Därefter meddelas vinnarna via mail. Lycka till!

Om Camino (från deras hemsida): Camino är magasinet som inspirerar till hållbar livsstil. Integritet och självständighet är ledord vid magasinets produktion. Camino vill visa ett annat sätt att förflytta sig, andra stigar att välja. En väg som är trevligare att färdas men som också leder till en vackrare plats för de som följer i våra fotspår. Camino är ett magasin för människor som bryr sig och inte vill ge avkall på kvalitet. I magasinet samlas de bästa, mest överraskande och inspirerande exemplen på hur vi kan leva och konsumera med respekt för oss själva, vår miljö och andra medmänniskor.

  • http://smallindian.wordpress.com Tomas Jonsson

    Den 5:e augusti gick festivalen Urkult igång inuti skogarna uppe i Ångermanland, ungefär mitt i ingenstans finns en gammal festplats där det spelas världsmusik och dansas glatt genom nätterna. Det är förstås en imponerande tillställning i sig som förtjänar massor med prenumerationer, det var inte det jag tänkte berätta om, men dit skulle vi. Det är ungefär 65 mil hemifrån för mig och kan kosta ganska mycket både pengar och bensin (läs: onödigt stort ekologiskt fotavtryck) att bogsera två individer dit.

    Jag och min vän tänkte, vi liftar dit, det tar nog ungefär ett dygn högst två bestämde vi och packade tält och diverse campingbestyr. Resan går ganska fort- inte till våran förvåning då vi är ganska vana liftare och vet att det oftast gör det- men resan går ganska fort och vi är i Sundsvall på ungefär sex timmar från det att vi tagit vårt avstamp från Stockholm. Petter som jobbar för Piteå Dansar och Ler kör artister från hela Sverige till Piteå under den här veckan och kan med tom bil ta med oss en bit, han berättar historier så roliga att vi kiknar av skratt. Han är en särskild människa, mycket insiktsfull och levnadsglad. Vi pratar fortfarande om Petter ibland, han som var en mycket glad och duktig historieberättare säger vi till varandra, och vilken fantastisk självdistans! Lägger vi till sen. Vi känner mycket kärlek till denna inspirerande människa.

    Så ungefär 16 mil kvar, klockan är runt middagstid och vi bestämmer oss för att hitta någonstans att slå läger över natten på en bit utanför Sundsvall, och får lift med ett roligt gäng pokerspelande Ångebor ungefär 6 mil ut ifrån Sundsvall till en tjärn som de säger är värd att stanna en stund vid. Så där är vi, det regnar, bör tilläggas, ganska häftigt också. Men det är en fin kväll med solen som skiner igenom molnen och det finns en eldplats med tak där vi lagar mat och kan värma oss en stund. Dagen därpå tänker vi att vi ju bara har 10 mil kvar, så vi tar det väldigt lugnt och plockar lite svamp i omgivande skog, hittar några fina Stensopp som några svampglada damer som också stannat på den här rastplatsen byter till sig mot en påse bullar de bakat. Vi sparar till senare fikapaus, fast det var en stor påse så vi kunde faktiskt äta några då och ha kvar flera till senare.

    På eftermiddagen när vi ska ta oss vidare, dubbelkollar vi kartan och lär oss att vi är 6 mil åt helt fel håll, de glada Ångeborna missförstod våran rutt och skjutsade oss åt ett håll vi inte skulle. Hoppsan! Vi har alltså minst 22 mil kvar nu plötsligt och får ta oss tillbaks till Sundsvall, denna gång med en man som kör för räddningsjänsten och har väldigt brått, så han kör fort, han körde tokigt fort de sex milen tillbaks till Sundsvall, läskigt men i efterhand kittlande.

    Så vi börjar på nytt resan från Sundsvall och hamnar 6 mil längre bort nära ett ställe som heter Bispgården, där blir vi avsläppta av en gammal dam med dotter som plockade upp oss på en pytteliten landsväg för att vi hade plockat blommor och ville ge bort i utbyte mot en kortare skjuts, hon gav oss sin adress och bad oss skriva ett vykort någon gång, det händer ju inte så mycket här ute menar hon, det är kul att få höra av folk även om man inte känner dom, hon var väldigt söt den här kvinnan, min vän och jag blev som barnbarn inför hennes värme och ödmjukhet.

    Bispgården, ungefär 4 mil bort och där finns en korsning som tar en sista biten till Urkult i Näsåker, som ligger då strax utanför Sollefteå. Det här är en plats, där vi nu står, som är väldigt enslig. Det kommer inga bilar. De få människor som kommer bor precis här och ska ingenstans egentligen. Tre timmar ungefär, från sex till nio står vi där och vårar humör sipprar bort och vi börjar tänkte att det nog blir först och främst svårt att komma härifrån och då vi tittar oss omkring ser vi bara en gård, resten av all omgivande natur är väldigt tät barrskog där vi knappt kan slå upp ett tält. Så, vi gör det enda vi kan, söker våran hjälp hos medmänniskan, frågar det enda huset på den enda gården om vi möjligtvis skulle kunna få slå upp vårt tält på deras mjuka gräsmatta bara över natten som kommer. Det får vi göra, vi får också komma in och dricka te och äta mackor och vi fick i vår tur bjuda på våra bullar som vi sparat och dessutom så fick dom en påse kantareller som vi plockat längs vägen och kvinnan och hennes son är snälla, jättesnälla faktiskt och frågar lite sådär, jamen vart ska ni då? Och vips så sitter vi i en bil på väg mot korsningen vid Bispgården, de kör oss hela vägen till en Statoilmack som ligger där och på vägen kör de förbi det relativt kända vägmärket som är den Thailändska Paviljongen i närheten (http://www.thaipaviljongen.se/) bara för att jag råkade nämna att den ligger ju här i närheten, de är mot oss så snälla, berättar roliga historier om omgivningen och deras vänner och återigen känns det familjärt att träffa främlingar.

    Sista biten får vi åka med en småländsk kille i våran ålder som ska åka till en stuga vid norska gränsen och fiska under en vecka och bo i sin kompis stuga samt en ung tjej som jobbat sin sista dag innan semestern och också ska till Urkult fast inte forsen dagen efter samt en kille som är sjuksköterska och kör det tåget som går runt festivalområdet på Urkult.

    Så på vägen träffade vi människor vi vanligtvis aldrig skulle ha träffat, fick vara deras vänner och ha dem som våra för en kort stund. Minnen för livet för oss och kanske också för några av dom. Det är inte den senaste handlingen, men den kan förhoppningsvis vara inspirerande för någon, kanske de tar sig tid någon gång att lifta dit de ska istället för att ta bilen, bussen, tåget eller bur, flyget. För att bidra till ett bättre utnyttjande av de redan nyttjade resurser, varför ska en tom bil förbli tom när det finns de som kan åka med åt samma håll? Kanske någon som inte plockat upp liftare förut tar sig mod att göra det, för vi är helt klart en trevlig skara individer vi som liftar och i de flesta fall får du nog höra en glad historia.

  • Malin Svantesson

    På vägen hem från tunnelbanan tar jag då och då vägen förbi källsorteringsutrymmet, så och idag. Det händer relativt ofta att jag hittar saker som kommer till nytta. Kläder, inredning och diverse smått att göra om till något nytt och spännande. Idag hittade jag en sopsäck fylld av välbevarade kläder. En ullkofta inför vintern till mig själv och 3 par jeans samt en varm och skön ullkappa till en vän som behöver kläder. Det roar mig varje gång mycket att kliva in i denna skattkammare. Vet aldrig vad jag ska hitta och blir ofta överraskad av att finna sådant som kan få nytt, lyckligt liv hos någon annan. Känslan av att finna är blandad, sorg över att så fina saker slängs för likadant fast lite nyare, som i sin tur strax kommer att bytas ut igen. Men också känslan över att kunna göra en insats som är av godo! Det kommer aldrig att vara lika roligt att köpa nya saker som att hitta dem och ge dem nytt liv.

  • Fanny Fryklund

    Jag källsorterar så duktigt så, både hemma och på jobbet! Jag är vegetarian och tänker generellt på att ta hand om miljön runt omkring mig.

  • Marcus Almlund

    Jag har precis blivit student och har äntligen ställt av bilen vilket innebär att jag slipper åbäket, inte för att den körs särskilt ofta men ändå. Har insett att cykeln är att föredra mer eller mindre varje dag! Den tar mig till skolan jobbet och stationen! Annars gör jag väl inte så överdrivet mycket för miljön förutom att skicka mina sopor dit dom ska! Men men alla kan bli bättre och borde bli bättre!

  • Daniel Andersson

    Tomas din dåre.

  • http://www.ronjaandersson.tumblr.com Ronja Andersson

    Namaste
    Jag åker med en blombil när jag hälsar på min pojkvän i Holland, istället för att flyga. :)
    Det går en leverans mellan Örebro (där jag bor) och Utrecht (där han bor) varje vecka, och då är det bara för mig att åka med.
    Långdistansförhållanden är ju ett potentiellt klimathot, och det här är en toppenbra lösning på klimatsmart kärlek! Jippi!
    Med ljus, glädje och solkraft
    /Ronja

  • http://instruktoren.se Ville

    Efter massor av prov i skolan och jobb på det har jag äntligen lyckats ta mig lite tid att utse de två vinnarna.

    Tomas plockar hem vinsten för mest inspirerande historia och Marcus vann den traditionella lappar-i-burken-utlottningen. Grattis till er och tack till alla andra som kommenterade!